Kvinnor och Skottkärror
Dagstidningen – gårdagens förlängda arm
Efter att ha byggt upp förväntningarna stort under en lång tid med annonser i stil om att »Världen förändras en smula den 7 mars«, så kunde väl knappast Sydsvenska Dagbladet annat än misslyckas med att infria alla förväntningar med sin relansering nu i helgen. Men att jag skulle bli så besviken hade jag inte räknat med.
Tidningen är ännu spretigare nu än förr, antalet rubrikstilar är för många, sidorna gyttras ihop av allt de vill berätta med grafik och text (som inte är speciellt mkt mer lättläst med det nya teckensnittet). Egentligen är Sydsvenskan en tabloid som borde fortsatt vara en broadsheet-tidning. Den layoutas inte efter sitt format. Den har trots redesignen inte hittat sin optimala form.
En lustig detalj är att de olika sektionerna förutom färgkodning fortfarande har A, B, C-märkning, men nu är de i en super light rak versal, som ett blygt tecken man knappt lägger märke till. Varför plottra med sådant? Kalla det kulturdelen, rätt och slätt i stället för A, B, C!
Stora bildbylines har aldrig tilltalat mig, men nya Sydsvenskan gillar sådana! I färg.
Och idag kom nya söndagsmagasinet. Idag på internationella kvinnodagen satsade redaktionen på ett stort bröstreportage. Osmakligt. Och i övrigt är magasinet bara ytterligare en veckotidning, en sådan där tidning som jag inte vill köpa, inte vill läsa. Även om redaktören kallar den modern.
Nyheterna känns ibland som ett eko av kvällspressen. Och jag vill inte läsa kvällspress. Jag vill läsa djupa analyser, breda bakgrundsartiklar som gör mig klokare. Men istället sitter jag med ett magasin i knät som handlar om prinsessor och modets färgnyanser.
Det måste finnas bättre dagstidningar, men var? Eller är det bara att acceptera att dagstidningen som sådan har gjort sitt? När webben och framförallt sociala media är allt mer en live stream, vem intresserar sig då för gårdagens händelser?
Vad jag ser framemot är utvecklingen av elektroniskt papper och skärmläsare, typKindle. En dag kommer jag kanske att kunna plocka ihop de sidor som intresserar mig mest från världens alla hörn, läsa och slänga alltsammans utan att ha förbrukat träd.
8 mars. 2009.
Undrar hur många läsare man får som tidningsutgivare när man publicerar tidningen som en tatuering runt låret? Och går man i kortbyxor året runt?
Spotify var för bra för att vara sann! Sedan oktober 2008 har man kunnat lyssna till en gigantisk uppsjö av strömmande musik – inte en heltäckande musikkatalog, men mycket imponerande ändå. Men nu slår den giriga gamla draken – som går under öknamnet Musikindustrin – klorna om Spotify. Det blir från v 6 landsspecifika restriktioner över vad man kan lyssna till. Det är upphovsrätt som tecknats i samband med utgivning av kassetter och cd som används som argument. Samma tråkiga restriktioner som drabbar en på iTunes – ett album kan ju vara nedladdningsbart i USA men ooåtkomligt på svenska iTunes. Dessutom måste Spotify – som inte verkar göra det här frivilligt – helt plocka bort låtar i de fall att artisten inte vill att de ska kunna strömmas. Konstigt, eller hur? Vilken artist vill inte att man ska lyssna till musiken? Om inte publiken får välja mediet så tystnar musiken. Vad ska till för att få musikindustrin att leva i tiden, att utvecklas på ett positivt sätt? Hur kommer det att gå med Nokias musiktjänst som ska släppas på bred front i år – kommer den också att innehålla samma löjliga restriktioner så vill jag snart flytta till en riktigt global planet – där globalt betyder något annat än att girigbukarna plockar pengar globalt men tvingar kunderna att leva med lokala restriktioner.
Iceland to be fast-tracked into the EU | World news | The Guardian
Jag tycker synd islänningarna – en grupp gubbar havererar landets ekonomi och som en räddning hamnar de i EU. Men är det verkligen en långsiktig räddning?
Lone Scherfigs nya film verkar ha rönt mycket uppmärksamhet och fått fint mottagande på Sundancefestivalen just nu. Sony Pictures har köpt rättigheterna.
I rollerna bland andra Peter Sarsgaard och Emma Thompson.
hd.se - Ny framtidsutbildning på Campus
Den första utbildningen i sitt slag i Sverige: Strategisk kommunikation–Digital utveckling. En treårig utbildning med plats för 40 studerande. Studenterna får dubbel kompetens – de ska lära sig både att lösa kommunikationsfrågor och att hantera redskapen – de tekniska systemen.
Med dubbel kompetens bör man ha perfekta verktyg för att möta framtiden.
FaceBook In Reality - idiotsofants.com and BBC’sThe Wall (via andychamonix)
Snabbkurs i FaceBook…
Men vem vill städa, egentligen?
Jag har en föraning om att kvastarnas tid snart är förbi.
Sopkvastarna lever en undandskymd tillvaro och används allt mer sällan. Inte för att dammsugaren är en särskilt ny uppfinning, men jag tror de flesta i vår del av världen tar fram dammsugaren om de vill städa. Vem sopar köksgolvet nuförtiden? Vem kan hantera en sopkvast så golvet blir rent? Har man aldrig tränat på att sopa, så är dammsugaren ett enklare alternativ – snabbare inlärningsperiod dessutom. Och med kunskapen om att sopa golv så försvinner och hantverket att tillverka kvastar för hand. Fast trappor, kom jag just att tänka på, är för svåra för dammsugare. Där är sopkvasten oöverträffad. Men det är en enkel sorts sopning, bara att skuffa ner allt ett steg tills man når golvet. Och där kan dammsugaren rulla fram och sluka upp damm och annat skräp.
Jag håller dock sopkvasten stolt i mina händer och vägrar sluta sopa köksgolvet – och andra golv om andan faller på. Men jag vet – sopkvasten är snart en klenod.
Det är väl kanske inte mycket att sörja – städning är inte alltid särskilt roligt – men sopkvasten är ytterligare ett tecken på hur gammal jag börjar bli. En till sak som hamnar i kabinettet med märkliga saker som man kan berätta om och framstå som en som överlevde den senaste istiden.
