Ostädat är bäst
Kulturminister Lena Adelsohn Liljeroth uttalar sig i dagens DN. Det handlar om kontor, för ministern sitter i årets jury för tävlingen Sveriges fulaste kontor (vinnaren får en renovering av kontoret). På frågan om hur ett fult kontor ser ut svarar Adelsohn Liljeroth så här:
»Det är en smaksak. Fult för mig är rörigt, ostädat med dammråttor i hörnen och skadade möbler medan ett fint kontor har färg.«
Och där kan man se vad olika man kan tycka. Jag blir nämligen smått nervös av skinande blanka ytor. Skrivbord som är tomma på allt utom ett prydligt A4-papper – som dessutom ser nystruket ut – ger mig frossa. Den polerade verkligheten finns inte på riktigt. Den stannar kvar i de glassiga annonserna. Den kan på sin höjd leva i vår atmosfär den lilla stund som behövs för att göra en filminspelning av en scen med stora fönster, tomt golv och ett tomt skrivbord.
Verkligheten är mer skrapad och nött än blank och ren. Och där trivs jag. Mina kontor har blivit trevliga först när det uppstått tecken på liv. Ett rörigt liv, men kul. Och vad jag vet har det alltid funnits färg i mina kontor. Det är ingen ingrediens som är förbehållen de prydliga kontoren.
